Coronan, den finns ju i Kina, inte här bland oss?!
Numera har jag annorlunda kläder på jobbet: andningsskydd, skyddsoverall, sko- och ögonskydd och på mina händer har jag två par handskar. Jag är rädd, även om man borde kunna lita på att skyddsutrustningen förhindrar smitta. Overallen andas inte. Vårt team övade på att använda skyddskläder, särskilt på att ta dem av sig, det krävdes hjälp av en annan till det. Man skulle klä av sig utrustningen så att man inte rörde i förorenade delar på den. Vi städade i ett team på 8 personer. Det var nervöst att vänta och se om någon av oss får symtom. Efter arbetet var man våt av svett och håret var svettigt, fram ur skyddsdräkten klev människor som såg konstiga ut.
Jag desinficerade ett kontor som hade tömts, där en smittad person hade arbetat. Jag är rädd och nervös för att själv exponeras för viruset. Jag kommer på mig själv med att tömma och desinficera en bostad som en smittad person dött i och det är då det slår mig att allt det här faktiskt är verklighet. Allt materiellt ska brännas. Vi arbetade i ett serviceboende där 9 invånare hade dött.
Lönen blev bättre. Jag ledsen över situationen inom sjukvården. De utför mycket utmanande uppgifter med samma lön som förut. De lättare restriktionerna är vad som verkligen skrämmer mig. Kommer vi att orsaka en ny våg med vår likgiltighet?